Medeltiden

Medeltiden ca 800-1450 e. Kr.

Vi skiljer nu på sakral och profan musik. Den musik som har religiöst innehåll är sakral, den övriga musiken är profan. Varför hittar vi inte lika många bevarade profana melodier, t.ex. medeltida ballader som vi hittar kyrkomusik? Svaret ligger i vem som kunde teckna ner musiken och vilken musik som ansågs viktig att skriva ner.

Merparten av den musik som bevarats från medeltiden är kyrkomusik, det var nämligen i kyrkan som munkar och nunnor tecknade ner musiken med noter. Den gregorianska sången var den vanligaste musiken i kyrkan och sjöngs runtom i alla kyrkor i Europa. Denna sång var enstämmig, med varierande tolkning av rytm och kunde framföras av en eller flera röster. Munkarna och nunnorna var tvungna att memorera hundratals sånger vilket kan ha bidragit till att Guido av Arezzo uppfann de tidigaste noterna med notlinjer på 1000-talet e.Kr.

Motetten (Franska ungefär ”ord mot ord”) utvecklades ur den gregorianska sången på 1200-talet. Motetten utgick från melodier på franska, sedan lades överstämmor (melodier) till vilket gav en komplex väv av rytmer och olika melodier som bryts mot varandra. (Franskans ord mot betyder ord). Motetten var en populär kompositionsform inom kyrkan under den sena medeltiden.

Den tidiga motetten kunde låta så här:

Karaktärsinstrument från medeltiden:

Vissa instrument har haft sin storhetstid under ett par hundra år. Då kan de anses typiska för en viss tid och när vi hör dem idag associerar vi tillexempel till medeltiden eller renässansen för att de spelades som mest under den tiden.

  • sång,
  • trumma,
  • skalmeja,
  • Säckpipa
  • vielle (en fiddla som är en tidig slags fiol),
  • psalterium.

Ett klipp med en musiker som spelar fiddla:

Viktiga kompositörer att känna till från Medeltiden:

Hildegard av Bingen (1098-1179)

Efter Hildegard av Bingen har man hittat 77 olika verk (källa referensverket Klassisk musik 2005).

Hildegard var det tionde barnet i sin syskonskara, vilket kan ha varit en orsak till att föräldrarna beslutade sig för att skicka henne till ett kloster. På den tiden var det en fin gåva – att ge sitt barn till kyrkan. Hildegard var sjuklig som liten och började få visioner redan som barn. I klostret fick Hildegard undervisning i flera språk och i bl.a. botanik, teologi, medicin. Senare i livet började hon skriva ner sina visioner, tillslut blev det tre böcker. Dessa böcker gillades av påven. Utan utbildningen i klostret hade förmodligen Hildegard aldrig kunnat skriva så många musikaliska verk och vi hade inte heller känt till hennes musik. I själva verket låg hennes musik bortglömd i ungefär 800 år innan den återupptäcktes. Hildegard blev senare i livet föreståndare för ett eget kloster och några källor säger att hon där lät nunnorna ha håret långt, otäckt och ibland även smyckat med blommor. Mycket radikala idéer för att vara 1100-tal.

  • Guillame de Machaut (1300-1377)

Machaut var präst men skrev även mycket profan musik och poesi, bland annat kärlekssånger till den unga Péronne som han var förälskad i. Han har även skrivit Douce Dame Jolie som du kan lyssna till här. Ett av hans mest berömda verk är nog ändå förmodligen ett kyrkligt (sakralt) verk: Messe de Notre Dame.

  • John Dunstable (1390-1453).

Dunstable var en engelsman som lämnat efter sig 52 olika verk. 1440 ansåg man att han var Englands bäste kompositör, så bra att han fick äran att ha skrivit även andras musik. ”O Rosa Bella” är hans mest kända verk.